Det är viktigt att internationellt engagemang inte blir något för en liten klick extrema idealister, utan något som gemene man kan känna igen sig i. Där är en stor och viktig bit information, så att det blir tydligt vilka samband som finns mellan vår livsstil och andras fattigdom, men också att det är något jag kan vara med och påverka utan att det blir så stort att jag låter bli för ”det spelar ändå ingen roll vad jag gör”.

Att jag påtalar detta med att fullständiga garantier saknas är för att rättvisemärkt självt har gjort det, som svar på kritiken från något granskningsprogram. Jag litar fortfarande på att rättvisemärkt gör sitt bästa för att främja goda villkor för producenterna även om de inte kan garantera och ändra något från en dag till en annan, utan det är ju en process. Vissa påstår att det är elakt mot producenter som inte lever upp till kraven att köpa rättvisemärkt, men det tycker jag är att skylla ifrån sig och börja i fel ända.

Faran ligger väl i det jag skrev tidigare och att man kanske förleds att tro att världen ska räddas i första hand genom konsumtion, när överdriven konsumtion snarast är en orsak till vissa problem vi har i dag.

Garantier finns det aldrig och din lärare har säkert rätt i att struktuella förändringar ger större effekt MEN jag tycker inte man kan smita undan det individuella ansvaret genom att gömma sig bakom politiska beslut. Oavsett om skillnaden totalt sett är marginell om jag köper rättvisemärkt eller inte, så blir skillnaden aldrig större om vi inte börjar agera på den individuella planet också. Det handlar ju om att ta ansvar för och se sin del i orättvisorna i världen, som jag i och för sig inte skapat, men som jag genom mina val i vardagen bidrar till att upprätthålla.

Ärligt talat blev jag förvånad när jag såg denna rubrik för det är sällan man hör Jesper tala om sådana här frågor. Sedan såg jag att det var Louise som skrivit bloggposten

Jag dricker inte kaffe (inte än i alla fall, kommer antagligen att börja någon gång i framtiden) men det finns ju också rättvisemärkt choklad, bananer, fotbollar, leksaker, några fina muggar som står på min byrå här bredvid, Svenska kyrkans unga-t-shirts, cola o s v.

En av mina lärare i humanekologi tvivlade på hur viktigt det var med individuella inköp jämfört med större politiska och strukturella beslut. Det har han rätt i i och för sig, och rättvisemärkt är kanske inte slutmålet/universallösningen men jag tror ändå att det är ett bra steg i rätt riktning. Rättvisemärkt kan även vara ett steg in i ett större internationellt engagemang och ett sätt att göra något konkret. Att bara prata blir inte trovärdigt. Se även http://www.rattvisemarkt.se