Gästbloggare: Den första koppen kaffe

av Jesper den 25 juni 2010

Thomas från bloggen vanligtvis.se har återigen bidragit med ett gästinlägg och den här gången handlar det om något så heligt som ”den första koppen kaffe”. Vi är alltid glada att få ta del av dina ord och roliga funderingar! Glöm inte besöka www.vanligtvis.se och läs om många olika intressanta ämnen.

Jag minns när jag inte drack kaffe, jag minns specifikt en brygga i Jämtland då en nyrenoverad ångbåt besöktes. Jag minns att jag blev tillfrågad om kaffe men artigt tackade nej eftersom jag då inte alls anade någon njutning i detta. Det var något förbehållet vuxna och deras egendomliga smak.

Några år senare tog jag mod till mig, och under loppet av en lång natt öppnade jag mitt hjärta för drycken som sedan dess skulle visa sig innehålla båda energi och förtröstan.

Jag lär ha varit tjugo år och nybakad väktare på ett av mina första nattpass. Ett minne väl värt att friska upp när man nu möter nyutbildade kolleger i späda tjugoårsåldern, och som ibland ännu inte har lärt sig vad en riktig kafferast är. Mitt uppdrag denna natt var att sitta i personalentrén på OBS i Fittja när varuhuset fick nytt golv lagt. Det visade sig bli en utmaning. Den trötthet jag överfölls av var brutal. Jag hade kunnat somna stående på huvudet – om inte automaten hade funnits.

Att kaffe skulle ha en uppiggande effekt visste man ju. Det var liksom bara att ta tjuren vid hornen och stolpa dit. Egentligen minns jag inte smaksensationen. Vad jag minns är att det gick åt flera koppar och att skinnet på benen blev så torrt att man skulle kunnat spela luffarschack i mönstret som uppstod. Den vätskedrivande effekten var inte nådig men framför allt höll jag mig vaken.

Jag skulle tro att min tillvänjningsprocess var ovanligt kort. Från att ena dagen vara ett mjölkdrickande fjunyngel, till att dagen därpå dricka kaffe som en gammal skogshuggare, och därtill utan en droppe mjölk i borde väl vara någon form av rekord?

Nu sitter jag i någon form av personalutrymme och kör ett nattpass igen. Många nattpass har det blivit faktiskt. Här finns också en kaffeautomat, som jag nu med erfarenhet vet inte står sig särskilt bra i jämförelse med bryggare, perkulatorer och andra mer mysko manicker som skapar energi och förtröstan. Jag har mindre svårt att hålla mig vaken på natten, men nuförtiden är det svårare att sova på dagen.

Nästa år firar jag tjugo år som kaffedrickare. Det innebär alltså att jag då har varit vuxen i halva mitt liv. När jag sedan har varit vuxen i resten av mitt liv, räknar jag med förtröstan med att det kommer att rullas fram en kaffevagn då och då på hemmet. Och det är bra. För jag somnar så bra efter den sista koppen kaffe.

{ 2 kommentarer… läs dem nedan eller lägg till en }

mamma juni 26, 2010 kl. 23:05

Härligt Thomas , jag är så glad att du blivit vuxen! men jag visste inte att det var kaffets förtjänst!

Thomas Olausson juni 27, 2010 kl. 13:12

Kära mor. Det faktum att du lät mig flytta hemifrån för gymnasiestudier på främmande farlig ort när jag endast var sexton år, trots att du visste att jag ännu inte drack kaffe har varit ett trauma för mig. Så mycket jag ha fått ta reda på alldeles själv.

(Med främmande farlig ort menas här Nässjö. det var som sagt fyra år senare, i Fittja, jag kände mig säker nog att dricka kaffe)

Lämna en kommentar

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: