En ny bekantskap i form av iste har dykt upp i mitt blickfång, ”Pour Te:”. Det är ett ekologiskt iste som förutom smak satsar på att erbjuda en tanke i form av en text på insidan av etiketten. Så här står det på deras hemsida om isteet:

Pour Te är ett äkta iste, naturligt bryggt och smaksatt med utvalda ekologiska råvaror. Och även om vi verkligen älskar te, är det här inte ett te bara för oss. Pour Te är för dig. Till dig. Serverat med en personlig tanke. Vi hoppas att du dricker Pour Te väl kylt, gärna med mycket is. Och att du tar med dig både smaken och tanken. Tankarna du kan läsa i bubblorna är inte våra. Vi ser bara till att dom hamnar där.
Källa: www.pourte.com

Pour Te: finns i fyra olika smaker.

• Goji & Havtorn
• Jordgubb & Blåklint
• Kaktus & Apelsin
• Mango & Citrus

Jag har provat den med smak av goji & havtorn och jag måste säga att jag inte alls gillade den. Det jag dock tyckte om var att smakerna var rena och inte alls så sött som det lätt blir när det är iste. Jag ser fram emot att få testa de övriga smakerna och kanske hitta en favorit.

Jag köpte Pour Te: hos SmakSak i Blentarp och Johan & Nyström gör reklam för det på sin webbplats, men annars har jag inte sett det här i Ystad. Har du sett var man kan köpa Pour Te? Har du smakat någon av sorterna? Vad tyckte du? Dela med dig av dina tankar i en kommentar.

Jag lärde mig aldrig att dricka kaffe. Försökte jag? Kanske. Jag satt i skolans kafé och smuttade och grimaserade lite om vartannat. Men jag förstod nog aldrig meningen, varför jag skulle lära mig att få i mig den där illasmakande vätskan.

Det var en annan sak med te, redan från början. Då var det A som var te-experten, som kokte mjukt och sött chai på riktigt vis. Lät kryddorna och teet sjuda ihop på spisen hemma hos hennes föräldrar. För vi bodde fortfarande hemma då, när tedrickandet började.

Till teet hörde också pratandet. Ni vet det där lugna sättet att samtala på, när man kan dricka en klunk, låta tystnaden finnas, och sen börja prata om vad som helst. Och fortsätta hela natten. Jag tycker om att sitta så, insvept i mjuka filtar och vänskap, med en kopp te i handen. Det är som om det innehåller allt det viktiga och vackra livet har att ge. Utan te skulle det inte bli samma sak. Och med kaffe? Jag tror man skulle bli rätt speedad efter ett par kannor. Men jag vet ju inte säkert, jag föredrar att slippa prova.

När jag lite senare flyttade hemifrån fyllde jag skåpen med Kobbs teer, men så småningom blev jag en sån som rynkar på näsan åt de överparfymerade teerna som säljs på ica. Som helst står med näsan nerstucken i burkar med löste på Pappas te eller möjligen på Five o’clock. En sån som vill lukta sig igenom halva sortimentet innan jag kommer fram till vad jag är sugen på. För en god kopp te måste inte bara vara god, det måste vara rätt smak till rätt dag. Och dessutom måste den tillagas med fingertoppskänsla. Så det inte blir blaskigt, men inte heller beskt.

Kanske är det detta inlyssnande, att det måste få bli lite omständigt att göra te, som gör att det faktiskt verkar som om tedrickande minskar stress. Och kanske är det därför man just över en kopp te pratar så bra. För att omsorgen finns i luften, och för att man fått tid att varva ner och landa en smula först, redan innan man satt sig med sin kopp.

Te behöver ju inte vara hänvisat till nätter fyllda av samtal hemma hos en vän. Det går att dricka lite varstans. Att bara slinka in på närmaste café och förvänta sig en god kopp är däremot överilat. Varje gång jag köpt chai på Espresso house sitter jag där och funderar på hur jag kunde göra det misstaget. Igen. För jag har gjort det många gånger, jag läser ordet ”chai” och min hjärna kopplar ihop det med det som A brukade laga, då för längesen. Chai på Espresso house har inga likheter alls med det. Det har faktiskt väldigt få likheter med te överhuvudtaget. Det är ett sötsliskigt pulver utblandat i varmt vatten.

Det bästa är de ställena som specialiserat sig på te. Som vet vad de sysslar med. Som Teapot i Kristianstad, där man får kannor med te till sina scones. Jag kan drömma mig tillbaka dit ibland, men har sällan vägarna förbi numera. Och det finns ju ställen här i Malmö som också har ok te. Simpan är nog mitt tips för dagen. Eller Emrik’s som ligger vid St Knuts torg, och som har gott chai i stora koppar. Chai utan den beska smaken av besvikelse, och dessutom för en billig peng eftersom det ligger ett stenkast från det som räknas till centrum.

Jag tycker nog ändå bäst om att dricka mitt te hemma. Te som jag valt ut i någon av affärerna med många burkar att lukta sig igenom, och som efter noga övervägande fått följa med mig hem. Där jag i lugn och ro kan ge teet den omsorg det behöver för att bli bra. Vissa dagar börjar med en kopp till frukosten som nästan är perfekt. Såna dagar kan bara bli bra. Kanske får jag till och med saker gjorda dagar som börjar så. Som att allt flyter på av bara farten, tex att skriva färdigt den här texten som legat halvfärdig en månad.

Om jag tänker lära mig att dricka kaffe för att få upp min effektivitet lite? Nej. Jag tror inte det. Jag har inte bråttom. Skulle jag få lust att varva upp min kropp med ohälsosamt mycket koffein har jag hört att det finns tabletter på apoteket. Och jag har nog fortfarande inte förstått meningen med att dricka kaffe. Hur skulle det kunna bli bättre än te?

/ Linnéa

Fikabloggen tackar för det här fina inlägget om te. Linnéa har verkligen fyllt ut en stor lucka på bloggen. Det är nästan, men bara nästan, så att man blir sugen på te… Hälsa på Linnéa på hennes blogg: www.lugnadig.nu!

Dagen började kl. 06.30 då alarmet ringde och någon tyckte det var dags att gå upp. Frukosten bestod idag av branflakes med yoghurt och en banan och detta sköljdes ned med en kopp kaffe av sorten Zoegas Intenzo. Idag skulle det bli en dag på kontoret med mest pappersexercis, mail och telefonsamtal så jag bestämde mig för att öppna mitt café.

Kl. 08.00 – Caféet öppnar.

Kl. 08.03 – Jag utför daglig tillsyn på min Nespresso vilket i praktiken innebär att fylla på vatten, rengöra den och helt enkelt se till att den är redo för den hårda arbetsdagen. (alltså maskinens hårda arbetsdag) Kl. 08.08 rinner den första Lungon ner i koppen och ljuva aromer sprider sig!

Kl. 08.30 – Efter en kort stunds skrivande så bestämmer jag mig för att testa två rättvisemärkta teer från Världsbutiken i Ystad. Misstag! Jag måste inse att jag inte är en tedrickare och jag kan inte ge ett te en rättvis bedömning. Oavsett så  vill jag lyfta fram att Världsbutikerna har många rättvisemärkta teer både som påste och lösvikt. Även den vanliga mataffären börjar bättra på sitt utbud av rättvisemärkta produkter och däribland te.

Mina smaklökar och luktsinne fick Darjeeling till att lukta gammal fisk och Rooibos bara udda. Är det någon därute som kan mer om te och har bättre smaklökar än vad jag har så skriv en kommentar och dela med dig om vad du tycker!

Fler uppdateringar kommer under dagen…

Kl. 09.00 – Kaffe… Lungo nummer två rinner sakta ner i koppen! Gott!

Kl. 10.15 – Kaffe igen… Lungo nummer tre intas med stor entusiasm! För er som undrar så jobbar jag mellan varven också samt undertiden jag dricker mitt kaffe.

Kl. 11.30 – Dags för lunch och dagen till ära blev det en tur till Hartmans Café i Ystad. Jag slog till på en macka med kyckling, pestokräm och en röra med röd curry bland annat. Till detta drack jag en latte och sist men inte minst åkte det ner en sockerbulle också. Den sistnämnda var riktigt bra, god och allmänt kanon! Det var hur mycket vaniljkräm som helst i den och jag rekommenderar den varmt!

kl. 12.15 – På väg från Hartmans gick jag inom bokhandeln och fyndade tre böcker på bokrean. Det blev två böcker om kaffe och en om te… Mer info kommer senare. Väl tillbaka på jobb brummade Nespresson igång och ytterligare en lungo står och väntar på att avnjutas.

Kl. 14.00 – Konstaterade att tiden gick och effektiviteten var närvarande! Kryssade väldigt många punkter från min ”att-göra-lista” nu och firar med en kopp kaffe.

Kl. 17.45 – Aj aj aj… Nu har det gått 2 timmar utan att jag druckit kaffe. Arbetet krävde ett visst mått av närvaro både fysiskt och mentalt under ”Andrum” vilket är en kort andakt för oss vanliga dödliga på ett språk som alla förstår. Det är ett skönt sätt att avsluta en fredag på. Nu kräver dock denna tjocka kropp mat och sedan mer kaffe!

Kl. 19.50 – Tack för idag! Nu ska jag avrunda kvällen med en kopp hederligt bryggkaffe och sedan blir det en tidig kväll som avslutas som alla kvällar… En timme på spikmattan!

Vi har rannsakat oss här på Fikabloggen och insett att vi har ett antal områden med utvecklingspotential. Ett av dessa områden är te och te-drickandets underbara värld. I väntan på vårt alldeles egna test av rättvisemärkta teer från Världsbutiken i Ystad så vill jag tipsa om en sida som jag hittade och tyckte var intressant. Den heter ”Om te” och innehöll mycket information som för mig var ny.

Har du tips om bra sidor om te? Skriv en kommentar och dela med dig!

I veckan publicerade Sydsvenskan en artikel om hur framtiden kommer att se ut på fikafronten i Malmö. Det som en gång var krogarnas stad håller på att bli caféernas stad, deklarerar man. Och det låter ju trevligt ur ett fikabloggsperspektiv. Det verkar dock råda delade meningar om huruvida Malmös caféer går mot automatiserade kaffemaskiner eller håller fast vid att hålla sig med en proffsbarista. Det finns också tendenser att tedrickarna håller på att ta över caféerna (hemska tanke!), skriver Sydsvenskan. Läs hela artikeln här!

Vi är oftast helt insnöade på kaffe här på Fikabloggen och det händer ytterst sällan, får jag medge, att jag är sugen på te. Detta hindrar oss dock inte för att ägna ett par rader åt te, närmare bestämt grönt te.

Det har på senare år blivit väldigt populärt med grönt te och de påstådda hälsoeffekterna är många. Det finns undersökningar som visar på att grönt te förebygger såväl hjärt- och kärlsjukdomar som matsmältningsgproblem. Jag vill låta det vara osagt hur sant detta är. Först och främst dricker man väl ändå teet för att ma gillar det.

Grönt te görs, precis som svart te, av blad från tebusken. Grönt te oxideras dock inte lika mycket som svart te. Därför behålls bladens gröna färg och många nyttiga ämnen i tebladen bibehålls. Jag tycker att grönt te är helt ok att krypa upp i soffan en blåsig höstkväll med, men trots alla nyttigheter som teet innehåller trivs jag nog ändå bäst med en god kopp kaffe…

Vilket är ditt favoritte? Lämna en kommentar!

Idag lovar väderprognoserna strålande sol och värmebölja över Skåne. Jag gillar dock inte att åka till stranden, så jag stannar hemma i trädgården och sätter mig i skuggan med en god bok i stället. Fika är dock ett måste och i värmen svalkar ett iste bra. Här på fikabloggen är vi annars ganska insnöade på kaffe, men idag gör vi ett undantag och fixar te.

Jag använde mig av ett rooibos från Tirups Örtagård som heter Sagosand. Det har smak av bl.a. olika citrusfrukter och mango. Rooibos, eller rött te som det ofta kallas, kommer urspungligen från Sydafrika. Det är egentligen inget äkta te eftersom man inte använder blad från tebusken, utan från busken Rooibos. Det betyder röd buske på afrikaans. Rooibus-busken växer endast naturligt i ett bergsområde i Sydafrika. Redan på slutet av 1700-talet förde den svenske vetenskapsmannen Carl Peter Thunberg kunskapen om busken med sig till Europa, men busken har använts mycket längre som medicinalväxt av urspungsbefolkningen i bergsområdet där den växer. På 1930-talet började man odla rooibus. Det som utmärker rooibus-te är dess röda färg. Det innehåller inte koffeinämnen och blir inte beskt, även om det får dra länge.

Gör ditt eget iste:
Brygg en rejäl kanna av ditt favoritte. Låt det kallna.
Koka under tiden en sockerlag bestående av lika delar vatten och strösocker.
Söta ditt kalla te med sockerlagen. Sötman varieras efter tycke och smak.
Servera med mycket is!