Det är en mörk och kulen oktoberkväll i Malmö. Fikabloggens personal laddar för aftonens studiebesök med en fika. Timmen är slagen – det är dags att leta sig fram till målet för kvällens utfärd. Vi börjar köra mot delar av Malmö vi aldrig besökt och troligen inte kommer att besöka så ofta i framtiden heller. Efter några felkörningar är vi på rätt spår. Området ser dock ganska tveksamt ut. Vi befinner oss i något halvskumt kvarter bland gamla industrilokaler och övergivna tågvagnar under frihamnsviadukten. Till slut hittar vi grinden vi söker och vi kör in på gården. Utanför den gamla tegelbyggnaden står två cyklar parkerade och det lyser i några fönster. Men kan det verkligen vara här? Det luktar visserligen som om vi skulle kunna vara rätt, men ändå…

Vi öppnar dörren och visst har vi kommit rätt! Solde kafferosteri står det målat på väggen. Här inne huserar måhända ett mikrorosteri, men kaffet som lämnar huset är mer mega än mikro. Det är rostningskväll, precis som de flesta måndagar på Solde. De tre ägarna kombinerar sitt jobb med rosteriet och kaffebaren inne i stan med att vara pappalediga alla tre, så måndagsjobbet drar ofta ut långt in på natten. Nästa år hoppas de kunna jobba lite mer på dagtid…

Varken Jesper eller jag har tidigare besökt ett rosteri, så vi tittar nyfiket på hur råkaffet förvandlas till färdigrostat kaffe. Johan sitter vid rosten ikväll. Tålmodigt justerar han luft, temperatur och annat på den manuellt styrda rosten. 13-16 minuter tar det för varje omgång som rostas. 222-226 grader varmt är kaffet när det är släpps ur rosten, ner till avsvalningsplåten. Vi sticker ner näsan i olika säckar med råkaffe och förvånas över hur olika och hur illa vissa av sorterna luktar. Tur att det färdiga resultatet doftar bättre! Kaffet packas för hand. Dan skopar upp, väger, fyller på, försluter, packar ner i lådor – ett lika tidskrävande arbete som själva rostningen.

Kaffe – från råkaffe (till vänster) till färdigrostat (till höger).

Dan tar en paus i packningen och fixar en kopp kaffe till oss. Panama Los Lajones – mmm… Den rinner lätt ner, om man säger så! Under tiden vi dricker kaffe så pratar vi om vilket hantverk det är att rosta kaffe. På Solde rostar man in snitt 100 kg kaffe i veckan. En rostningsomgång på 12 kg ger 10 kg färdigt kaffe. På ett stort fabriksrosteri gör man 250 kg per omgång. Och då tar en omgång inte 16 minuter, utan fem. Det är alltså inte så konstigt att kaffe som är så här hantverksmässigt producerat kostar lite mer än det massproducerade man hittar i snabbköpet. Det är heller inte så konstigt att det smakar så mycket bättre. Det här är inte bara kaffe, det är en passion och det finns noggrann omsorg om resultatet i varje rostningsomgång.

Om vi hade möjlighet skulle vi stå här nere och labba med minuter, grader och kaffesorter dygnet runt, säger Dan. Jag tror honom!

Vi är imponerade över deras berättelse och över deras engagemang. Kaffet levereras med cykelbud till försäljningsställena och kaffebarerna i Malmö. Det är miljövänligast så. Man dröjer gärna kvar här och njuter av atmosfären och kaffedofterna, men det är dags för oss att tacka för besöket. Med några kaffepåsar under armen letar vi oss tillbaka till civilisationen igen, men vi misstänker att det kommer att lysa i fönstren på Solde många timmar än…

Fakta om Solde kafferosteri

• Startades våren 2010, första rostningen juli 2010.
• Ägs av Dan – kaffetokig ekonom, Johan – vinnare av Latte Art-VM 2005 och Jonas – på resande fot till kaffeplantage i Guatemala.
• Alla tre har jobbat länge som baristor, men längtade efter att ta ett steg tillbaka i produktionskedjan och rosta själva.
• Rostar 100 kg kaffe i veckan.
• Säljer både kaffeblandningar och singelbönor.
• Drömmer om en packmaskin.

Antalet maskiner som använder kapslar för att göra kaffe och andra drycker ökar. Vi har tidigare testat några av de som finns och konstaterat att det finns de som är bra och de som är mindre bra. Mitt mantra i sammanhanget är att du som köpare ska bestämma dig för vad som är viktigast… Kaffe, många olika drycker etc. Jag menar på fullt allvar att alla tekniska specifikationer kan vara roliga att snöa in på, men det är slutresultatet som ska tilltala din gom.  Eftersom det är just du som ska dricka drycken som landar i koppen så måste du också prova dig fram. Be försäljaren i butiken fixa kaffe från de olika maskinerna så du kan smaka.

Hade jag haft tid och plats så hade jag troligen satsat på en kaffekvarn samt en riktig espressomaskin både till jobbet och hemma på diskbänken. Nu har jag gjort en annan prioritering och i detta tycker jag att Nespresso ger mig en smidig maskin med bra kaffe som slutresultat. Men det är min smak och mitt val…

I programmet Plus i SVT testades ett antal kapselmaskiner, men tyvärr var inte  någon maskin från Nespresso med. Jag har inte kunnat läsa mig till varför Nespresso utelämnades. Får ni reda på varför det är så vore jag glad om ni delar med er av svaret i en kommentar.

Om jag tolkade Plus rätt så var det just den vanliga espressomaskinen som gjorde bäst kaffe enligt ”proffsen”. De tekniska testerna visade att av kapselmaskinerna borde en vara bäst, men det kaffe som kom ut fick dåligt omdöme av ”proffsen”. Återigen så kan vi inte stirra oss blinda på tekniska specifikationer.

Det vore intressant att få veta hur du resonerade när du köpte kaffemaskin. Köpte du kapselmaskin eller en riktigt espressomaskin? Varför valde du just den modell du valde? Vilka fördelar respektive nackdelar har du upplevt med din maskin? Skriv en kommentar och dela dina tankar!

Läs mer:

• Läs om Plus tester av kapselmaskiner.
• Fikabloggens test av Martello från OBH Nordica
• Fikabloggens test av Tassimo
• Fikabloggens test av Zinzino

Läs mer om Nespresso:

• Nespresso for dummies – del 1
• Nespresso for dummies – del 2
• Nespresso for dummies – del 3
• Nespresso for dummies – del 4
• Nespresso for dummies – del 5
• Nespresso for dummies – del 6
• Nespresso on air i Sverige
• Tanzaru – limited edition
• Tanzaru koppar

Som jag tidigare skrivit om så skaffade vi för ett tag sedan en kaffekvarn hemma. Ingen särskilt flådig variant, men den gör sitt jobb. När det vankas kaffe doftar det gott om nymalda bönor i hela köket. Dagens i-landsproblem är att man ju blir bortskämd. När man väl vant sig vid gott kaffe av lite lyxigare sort och kvalitet så duger det plötsligt inte lika bra att öppnad vakuumförpackningen från stormarknaden. Den enda anledningen till det är att det helt enkelt inte blir lika gott. Det är dock ett dyrt nöje att ägna sig åt exklusiva kaffesorter, vilket kan kännas som vardagslyx och guldkant, som ibland gräver onödigt stora hål i plånboken. Visserligen är det så att av en kaffesort med mer kvalitet går det åt mindre kaffe. Man blir helt enkelt ”mätt och nöjd” på kaffet med mindre mängd. Men ändå…

Ett litet bidrag till mindre hål i plånboken är faktiskt Espresso House. De har inlett ett samarbete med mitt favoritrosteri Johan&Nyström, ett rosteri ni kan läsa om i otaliga inlägg här på Fikabloggen. Numera säljer Espresso House också hela bönor från J&N i lite större påsar till ett hyfsat pris. 340 g kostar 62 kr, vilket känns helt ok. Är du student får du dessutom lite studentrabatt.  Det finns dock inte så många sorter att välja på men El Salvador-varianten Finca Buena Vista passar min smak perfekt. Vi har alltså hittat ett prisvärt kvalitetskaffe som är utmärkt som vardagskaffe, men som duger till fest också. Perfekt när man vill ha gott kaffe till hyfsat pris!

Så här skriver Espresso House om kaffet: ”I över fyra generationer har familjen Menendez i norra El Salvador odlat extraordinärt kaffe i den vulkaniska jordmånen på gården Buena Vista. På sin egen tvättstation täcker de sen hela kedjan av framställning, från bär till exporterad böna, allt för full kvalitetskontroll.” Läs mer på deras hemsida!

På Tv4 visas programmet Efter tio och idag hade de med en Barista som fixade kaffe på tre olika sätt och med tre olika sorters kaffe. Kaffepratet börjar ca 3 min 30 sek in i klippet.

När jag fyllde år fick jag bland annat kaffe från ”Johan & Nyström” och det är alltid uppskattat! Sorten jag fick var ”Tre indier” och jag får säga att det var en trevlig bekantskap. Personligen gillar jag kraftiga, smakrika och lite sträva sorter och jag kan egentligen inte påstå att ”Tre indier” kvalar in i den kategorin fullt ut. Dock ska jag säga att kaffet har sköna smaker och känns balanserat, samtidigt som det är något som sticker ut och gör det speciellt. Jag är inte världsbäst på att formulera smaker och upplevelser, men ungefär så tänker jag kring kaffet.

Johan & Nyström skriver om ”Tre indier” på sin hemsida:

Vår hyllning till det fantastiska kaffelandet Indien. Genom att blanda 3 stycken olika kaffen från Indien så får vi en blandning som med sin fyllighet och milda arom inte liknar mycket annat. Om du gillar kraftiga, chokladmjuka, fullödiga kaffesorter med harmonisk smak, då är detta kaffet för dig.
Källa: www.johanochnystrom.se

Fick ett strålande present- och pristips av Catrin. Det är en duk med en spelplan på. Under fikarasten kan du spela ”Kaffe med knuff”. Så här skriver man om duken:

I Sverige älskar vi att dricka kaffe! Kafferasten, fikapausen, kafferepet och påtåren. Och så är vi världsberömda för våra kanelbullar. Bjud på kaffe med knuff! Spelkitet innehåller kaffeduk, 16 st spelpjäser i trä, tärning, spelregler och kanelbulle-recept. Duken mäter 100×100 cm, är gjord av 50% bomull, 50% lin och tvättas i 40 grader. Pris: 525 kr
Källa: www.designtorget.se

Idag fick jag göra en ny bekantskap och det var av det starkare slaget. Kazaar är namnet på 2010 års limited edition från Nespresso och beskrivs så här:

Intensiv och eldig – kraften hos Kazaar är resultatet av en verklig innivation skapad av Nespresso-Experter i nära samarbete med kaffeodlare. I Syd- och Centralamerika fann Nespresso två Robustasorter och en Arabicasort, vars kraftfulla temperament avslöjade helt nya outforskade egenskaper. Dessa kaffesorter har sedan skickligt bearbetats för att ge upphov till helt oanade aromatiska kvaliteter. Robusta Conillon från Brasilien är mycket intensiv i all sin renhet. Tvättad Robusta från Guatemala, en hitintills oupptäckt kaffesort, kännetecknas av sin utsökthet och unika fyllighet. Arabica Corrado från Brasilien, slutligen, tillför en utsökt finess till blandningen.

Med Kazaar har Nespresso drivit rostningen till sin spets, ända till den punkt då aromen kulminerar och utstrålar hela sin kraft. Den kraftfulla beskan och de kryddiga tonerna balanseras av en tät och krämig konsistens. Intensiteten dröjer sig kvar i munnen långt efter avsmakning. Hettan hos Kazaar är oändligt koncentrerad och den kommer till sin rätt i en ristrettokopp, med mycket lite vatten, och den kan med fördel drickas med en aning mjölk. Då framträder de milda kolatonerna fram.

Jag har bara druckit två koppar och än så länge, men jag gillar verkligen Kazaar. Jag är generellt väldigt glad för kaffe med mycket smak, intensitet och beska och därför seglade Kazaar in på en förstaplats på min personliga lista över kaffe från Nespresso. Den här ska köpas upp i mängder!

Läs mer om Nespresso:

• Nespresso for dummies – del 1
• Nespresso for dummies – del 2
• Nespresso for dummies – del 3
• Nespresso for dummies – del 4
• Nespresso for dummies – del 5
• Nespresso for dummies – del 6
• Nespresso on air i Sverige
• Tanzaru – limited edition
• Tanzaru koppar

Vid besöket på Böda kaffestuga och rosteri på Öland i somras köpte jag med mig hem tre sorters kaffe.

Det första jag provade var deras egen ”Öland original mörk”. Enligt uppgift är bönorna ekologiska bönor som är köpta direkt från odlarna i Uganda. Kaffet var gott men i mitt tycke var eftersmaken aningen besk. Den perfekta avslutningen saknades. Det lilla extra fanns inte där och kaffeupplevelsen blev därför inte jättespännande, vilket drar ner omdömet en aning.

Andra sorten ut var Sumatra Mendheling från Indonesien. Det var godare med en tydligare karaktär. Mjukt men med ett viss sting, tyckte jag. Kaffet kvalar in som god tvåa i detta helt ovetenskapliga och synnerligen subjektiva test.

Tredje påse ut och testets vinnare är Yellow Bourbon från Brasilien. Mjukt, fylligt och lite sött smakar detta. Eftersmaken är rund och fin. Helt klart min favorit bland de tre!

Som sagt, det är spännande med små rosterier där hantverket är det viktiga. En sak saknar jag dock och det är lite mer information än bara namnet och ursprunget på paketen. Jag skulle gärna vilja veta lite mer om kaffet, vilka ställen och farmer det kommer ifrån, lite vad som karakteriserar just detta kaffet och hur smakprofilen ser ut.

Läs om våra besök på Böda kaffestuga i två inlägg:
*Cafébesök: Kaffestugan i Böda
*Kaffestugan i Böda – en åsikt till

Den här delen av Fikabloggen befinner sig just nu på Öland och jagar nya fikaupplevelser så här i jubileumstider. Ikväll åts det middag på hotellet Borgholm Strand. Maten var god och pricken över i var en sorbet med smak av jordgubbar och apelsin. Galet bra balans i smakerna och så där perfekt söt/syrlig… Full pott!

Jag gjorde dock misstaget och beställde in en dubbel espresso. Jag borde anat oråd när jag frågade servitrisen om de hade något gott kaffe och hon såg ut som ett frågetecken och inte visste vad hon skulle säga. Men som sagt så kom det in en kopp med någon mörk varm dryck i. När jag såg koppen blev jag ännu mer orolig. ”Gevalia” stod det… Aj då. En snabb titt ner i koppen gjorde mig inte lyckligare. Så här ser inte en espresso ut… Trots alla varingsignlaer så utmanade jag ödet och drack denna förskräckliga dryck. Ni anar nog hur den smakade!?!

Varför gör en restaurang med så pass hög standard på maten en så grov miss med kaffet? Det hade inte krävts så mycket för att kunna servera kaffe med bra smak och hög kvalité. Skippa espresson om ni inte kan göra den. Satsa på en presskanna och riktigt bra kaffebönor istället. Detta är tips från Jesper på plats i Borgholm på Öland.

Glöm inte vara med i vår Jubileumstävling! Vinn fina priser!

Thomas från bloggen vanligtvis.se har återigen bidragit med ett gästinlägg och den här gången handlar det om något så heligt som ”den första koppen kaffe”. Vi är alltid glada att få ta del av dina ord och roliga funderingar! Glöm inte besöka www.vanligtvis.se och läs om många olika intressanta ämnen.

Jag minns när jag inte drack kaffe, jag minns specifikt en brygga i Jämtland då en nyrenoverad ångbåt besöktes. Jag minns att jag blev tillfrågad om kaffe men artigt tackade nej eftersom jag då inte alls anade någon njutning i detta. Det var något förbehållet vuxna och deras egendomliga smak.

Några år senare tog jag mod till mig, och under loppet av en lång natt öppnade jag mitt hjärta för drycken som sedan dess skulle visa sig innehålla båda energi och förtröstan.

Jag lär ha varit tjugo år och nybakad väktare på ett av mina första nattpass. Ett minne väl värt att friska upp när man nu möter nyutbildade kolleger i späda tjugoårsåldern, och som ibland ännu inte har lärt sig vad en riktig kafferast är. Mitt uppdrag denna natt var att sitta i personalentrén på OBS i Fittja när varuhuset fick nytt golv lagt. Det visade sig bli en utmaning. Den trötthet jag överfölls av var brutal. Jag hade kunnat somna stående på huvudet – om inte automaten hade funnits.

Att kaffe skulle ha en uppiggande effekt visste man ju. Det var liksom bara att ta tjuren vid hornen och stolpa dit. Egentligen minns jag inte smaksensationen. Vad jag minns är att det gick åt flera koppar och att skinnet på benen blev så torrt att man skulle kunnat spela luffarschack i mönstret som uppstod. Den vätskedrivande effekten var inte nådig men framför allt höll jag mig vaken.

Jag skulle tro att min tillvänjningsprocess var ovanligt kort. Från att ena dagen vara ett mjölkdrickande fjunyngel, till att dagen därpå dricka kaffe som en gammal skogshuggare, och därtill utan en droppe mjölk i borde väl vara någon form av rekord?

Nu sitter jag i någon form av personalutrymme och kör ett nattpass igen. Många nattpass har det blivit faktiskt. Här finns också en kaffeautomat, som jag nu med erfarenhet vet inte står sig särskilt bra i jämförelse med bryggare, perkulatorer och andra mer mysko manicker som skapar energi och förtröstan. Jag har mindre svårt att hålla mig vaken på natten, men nuförtiden är det svårare att sova på dagen.

Nästa år firar jag tjugo år som kaffedrickare. Det innebär alltså att jag då har varit vuxen i halva mitt liv. När jag sedan har varit vuxen i resten av mitt liv, räknar jag med förtröstan med att det kommer att rullas fram en kaffevagn då och då på hemmet. Och det är bra. För jag somnar så bra efter den sista koppen kaffe.