En av våra trogna favoriter som gästbloggare är Rune och han vidgar som vanligt våra geografiska cafévyer med att idag recensera ett café i Höganäs. Vi tackar och bockar för inlägget! Själv blev jag ganska sugen på den där jordgubbsmoussetårtan…

Typ av café: Nyfräscht kakfik.
Kanelbullestatus: Närvarande.
Hört: Med spatel menar vi kulor

Jag har besökt Kakboden redan innan de nuvarande ägarna tog över 2009 och har alltid varit nöjd med besöken, men jag måste medge att stället verkligen fick ett lyft i och med de nya ägarna. Man har bland annat bytt ut de gamla möblerna och gett caféet en fräschare känsla.

Sommartid finns där även en uteservering där du kan blicka ut över Sundstorget i Höganäs. Det är måhända ingen upphetsande upplevelse men man kan utan tvekan spendera en slö eftermiddag här utan att skämmas.

Utbudet består av kakor, tårtor och glass. Glassen finns tio smaker och är överlag mycket god, helt i klass med glassen som serveras på Is à Bella t.ex. Du köper dock inte glassen i kulor som brukligt utan i spatlar. Så istället för tre kulor glass får du tre spatlar glass. Lite förvirrande men i slutändan har det ingen betydelse. Du får ju din glass trots allt.

Där är ett stort utbud av både kakor och tårtbitar att välja på. Jag har gått igenom stora delar av sortimentet och har varit nöjd med allt jag provat.

Vid mitt besök högg jag in på en räkmacka, en jordgubbsmoussetårta och en kaffe. Allt det kostade mig 108 kr vilket givetvis är en slant men är i sammanhanget ganska billigt. På ett centralt konditori i Malmö pyntade jag 129 kr för en räckmacka och en kaffe. Vid Flickorna Lundgrens på skäret vill de ha 95 kr för en stackars räckmacka. Sammantaget tycker jag att kakbodens priser är rimliga sett till kvalitén du får på det som serveras.

Räkmackan var med beröm godkänd, brödet var färskt och de hade inte snålat med räkorna. Jordgubbsmoussetårtan var riktigt god, luftig och fin. En perfekt avrundning efter en ganska bastant macka. Bryggkaffet var OK. Värt att notera är att de inte har kaffet på värmeplatta utan i en större värmetank. Jag tycker att det håller smaken bättre på det sättet. Deras latte är också godkänd och kan drickas utan risk.

Det enda negativa jag kan komma på är att det kan vara ganska långa köer sommartid. Det beror på att många glider in för att köpa glass vilket kan ta tid. Notera att det är kölappssystem så glöm inte att ta en nummerlapp det första du gör. Kika gärna in på Kakbodens hemsida!

Här på Fikabloggen har vi med glädje tagit emot gästbloggare! Vår flitigaste gästbloggande vän är Thomas från vanligtvis.se. Nu har det blivit dags att bjuda tillbaka och idag publicerades mitt första gästinlägg på vanligtvis.se. Läs om

”From som ett lamm” på www.vanligtvis.se

När du läst det inlägget så är du naturligtvis nyfiken på vad Thomas och Camilla skrivit för gästinlägg här på Fikabloggen:

• Fikan jag håller högst – av Camilla
• Den första koppen kaffe – av Thomas
• Brogyllen i Göteborg – av Thomas
• Café kringlan i Göteborg – av Thomas

Camilla på vanligtvis.se gör oss äran med ett gästinlägg så här i jubileumstider. Läs och njut! När ni är klara så kasta er över till vanligtvis.se och läs fler texter av högsta kvalité.

Jag ligger steget efter min sambo att bidra som gästbloggare på Fikabloggen. Det har inte varit av ovilja utan enbart för att jag har funderat på var mitt favoritfik ligger. Det är nu inget jag legat sömnlös för. Har sömnen varit mindre bra är det inte fika som snurrat runt i alla fall.

Jag har tänkt att jag är glad i några olika fik mitt i Göteborg. Jag har också tänkt att jag envisas med att gå till ett som serverar mindre goda upplevelser, men som ligger så till att det blir enkelt. Minsta motståndets lag ligger alltför ofta nära till hands för undertecknad för att det ska bli charmigt.

En annan vinkling som har föresvävat mig är att jag under inomhusfika-tiden snöar in på morotskaka. Men att lägga ut texten kring mina egna hang-ups kanske inte ska vara under rubriken ”fika” utan snarare tvångstankar och då är vi troligen en bit från ursprungstanken.
Till mitt försvar, då ovan text kan göra en vettig läsare lite ”skedd-i-böx”, d.v.s. vilja springa fort, långt bort från undertecknad, när jag vidrör mina hang-ups. Att ha dem är säkert inte unikt men att nedteckna dem för läsning av omvärlden kan ju bidra till en undran om det smittar, veåfasa!

Jag vred lite på det och ställde mig frågan, hur ser min favoritfikamiljö ut? Den blev så mycket enklare att svara på.
För jag är en notorisk ute-fika-variant av mänskligheten. Jag kan uppskatta en kall, stilla vinterdag med varm choklad och nåt gott tilltugg. Då är miljön också stilla, den vilar sin vintervila i väntan på den fägring vi står mitt upp i nu.
Attributen vid den fikan är termos för varmhållning, underlägg för att överskottskilona inte ska bli kalla. De är så mycket svårare att värma på egen hand. Nu menar jag inte att någon annan ska se till att jag håller värmen. Dessutom vill vän av ordning, vi låtsas det är jag för en stund, klargöra att jag menar att det är svårt att hålla värmen och inget annat. Mest för den som ser annorlunda ut i skallen än att bara ha fika i åtanke.

Är det rejält kallt drar jag mig alltså inte för att klä mig på ett sätt så att Michelingubbarna ligger i lä, men det ingår i vinterutflykten och utgör enbart de rätta förutsättningarna för att njutningen ska kunna infinna sig.
När jag nu sitter och skriver dessa rader, i linne och shorts, ser jag min goda vän och mig som är ute vintertid och fikar. Ingen av oss är rädda för väder utan trivs med att inandas frisk luft oavsett årstid.

Lusten och fägringens årstid kan få mig utomhus lätt som en plätt. Det kan vara på balkongen i solen med favoritkaffemuggen på morgonen. Det kan vara på en gräsmatta i närheten av min bostad. Men om jag får välja fritt ur hjärtat inkluderar jag naturen. Saltvatten och tång gör ju något med mig. Det sitter längtan, minnen och så mycket känslor i den miljön. Min goda vän har liknande minnen så när vi drar iväg ut, samlar brasvirke och gör upp en eld är humorn nära till hands och vi kan berätta de mest galna gemensamma historier för varandra.

Elden är min fascination men min goda väns intresse ligger mer åt det förhäxade hållet. Hon går under namnet pyroman för oss och är en fena på att få eld i det mesta. Nu ska ingen tro att det sker med ohejdad gränslöshet och heller inte ska hon stå anklagad för några anlagda bränder. Dock kvarstår, att hon och min son, också han innehar stora anlag för pyromani, är de som står för själva antändningen när vi eldar ihop.

Då är det en barnslig glädje som sprider stämning och jag bara trivs. Det är lätt att vara den som finns med i det sammanhanget. Mat&fika är det som gör’et, det sätter pricken över i:et, det ramar in en naturupplevelse som sätter sig i kroppen och jag kommer kunna minnas det när de släpar mig till ålderdomshemmet.

(En avstickare, jag ser mig släpad och jag skriker och viftar som en galning medan mina barn försöker intala mig att de inte orkar ha mig boende hos sig varannan vecka. Hotet uppfanns under en tid som singel när min dåvarande praktikant gav mig den ljusa idén, vi skilsmässoföräldrar kan minsann hota med det värsta tänkbara om inte… smart, tänkte jag och hakade direkt på den idén, inte lika uppskattat hos avkommorna ska sägas.)

När nu dofterna sprids i luften, visserligen har min favorit syrenen blommat ut, men allt det andra som tar vid är inte heller att förakta, då hämtar jag kraft, då trivs jag. Mina foton talar för hur min favoritfika kan se ut. Inramningen är det viktigaste, emellertid förhöjer hembakat till kaffet upplevelsen. Egengjorda blåbärsmuffins med vaniljsocker i, är en klar favorit i nuläget, men det kan skifta.
Morotskaka är alltså inte ett måste, även om leendet når oanade höjder när den finns med i ryggsäcken.

Ihop med fikat sker en betraktelse av naturen, inte så sällan hittas fantastiska detaljer att vilja fästa i kameran. En lyckad höjning och underlättar för trög minnesdel i hjärnan.

Se och känn själva.

Att skriva om fika och se hur Fikabloggen växer för varje dag är extremt roligt och stimulerande. När vi dessutom får hjälp av er läsare att göra bloggen ännu bättre så är det bara nöje och räkmacka. Därför vill jag passa på att lyfta fram några av alla de fantastiska gästinlägg som haft under vårt första år. Läs och njut av deras reportage och funderingar och skulle du vilja skriva ett eget gästinlägg så är du välkommen att kontakta oss på Fikabloggen.

• Flickorna Lundgren på Skäret – Johanna var vår första gästbloggare
• Nya Conditoriet i Örkelljunga – Rune bryter ny mark åt oss på Fikabloggen
• Cafétips och fikaminnen – Annica kombinerar minnen med tips
• Tant Bettys russinkakor – Lotta delar med sig av ett klassiskt recept
• Konditori Tre G i Karlskrona – Dennis undersöker utbudet av fika i Karlskrona
• Fika är vägen – Mikkan funderar över fikats oanade krafter
• Den första koppen kaffe – Thomas på vanligtvis.se gästar oss gärna

Thomas från bloggen vanligtvis.se har återigen bidragit med ett gästinlägg och den här gången handlar det om något så heligt som ”den första koppen kaffe”. Vi är alltid glada att få ta del av dina ord och roliga funderingar! Glöm inte besöka www.vanligtvis.se och läs om många olika intressanta ämnen.

Jag minns när jag inte drack kaffe, jag minns specifikt en brygga i Jämtland då en nyrenoverad ångbåt besöktes. Jag minns att jag blev tillfrågad om kaffe men artigt tackade nej eftersom jag då inte alls anade någon njutning i detta. Det var något förbehållet vuxna och deras egendomliga smak.

Några år senare tog jag mod till mig, och under loppet av en lång natt öppnade jag mitt hjärta för drycken som sedan dess skulle visa sig innehålla båda energi och förtröstan.

Jag lär ha varit tjugo år och nybakad väktare på ett av mina första nattpass. Ett minne väl värt att friska upp när man nu möter nyutbildade kolleger i späda tjugoårsåldern, och som ibland ännu inte har lärt sig vad en riktig kafferast är. Mitt uppdrag denna natt var att sitta i personalentrén på OBS i Fittja när varuhuset fick nytt golv lagt. Det visade sig bli en utmaning. Den trötthet jag överfölls av var brutal. Jag hade kunnat somna stående på huvudet – om inte automaten hade funnits.

Att kaffe skulle ha en uppiggande effekt visste man ju. Det var liksom bara att ta tjuren vid hornen och stolpa dit. Egentligen minns jag inte smaksensationen. Vad jag minns är att det gick åt flera koppar och att skinnet på benen blev så torrt att man skulle kunnat spela luffarschack i mönstret som uppstod. Den vätskedrivande effekten var inte nådig men framför allt höll jag mig vaken.

Jag skulle tro att min tillvänjningsprocess var ovanligt kort. Från att ena dagen vara ett mjölkdrickande fjunyngel, till att dagen därpå dricka kaffe som en gammal skogshuggare, och därtill utan en droppe mjölk i borde väl vara någon form av rekord?

Nu sitter jag i någon form av personalutrymme och kör ett nattpass igen. Många nattpass har det blivit faktiskt. Här finns också en kaffeautomat, som jag nu med erfarenhet vet inte står sig särskilt bra i jämförelse med bryggare, perkulatorer och andra mer mysko manicker som skapar energi och förtröstan. Jag har mindre svårt att hålla mig vaken på natten, men nuförtiden är det svårare att sova på dagen.

Nästa år firar jag tjugo år som kaffedrickare. Det innebär alltså att jag då har varit vuxen i halva mitt liv. När jag sedan har varit vuxen i resten av mitt liv, räknar jag med förtröstan med att det kommer att rullas fram en kaffevagn då och då på hemmet. Och det är bra. För jag somnar så bra efter den sista koppen kaffe.

Vi hälsar Mikkan välkommen som gästbloggare hos oss! Förutom att förgylla vår blogg med sina tankar och reflektioner så bloggar Mikkan annars på ”Njutmat enligt Mikkan” – http://njutmaten.blogspot.com – om nyttig njutmat, både om de lyckade matresorna och havererade experiment. Läs och njut!

Det känns som att jag ruvar på en fin hemlighet, att jag kommit på det mest geniala. Antagligen är jag inte ensam upphovsperson till idén att mata personer man anförtrott med heliga uppdrag med fika för att göra dem glada och nöjda, men det KÄNNS så.

Ni förstår, ända sedan jag och min familj flyttade från Göteborg till Stockholm har vi inte varit ensamma en sekund. Lägenheten har varit fylld av elektriker, stambytespojkar, byggledare, golvläggare, stensättare, målare och besiktningsmän. Vi har knappt haft någon möblering alls och inte kunnat erbjuda ens lite musikunderhållning medan de byggt på det som skulle bli vårt nya krypin, än mindre en stol att sitta ned på då och då. Men, vi har haft vår magiska espressomaskin. Helautomatisk, fullproppad med mörkrostade bönor, ready to serve.

Jag bakade havrekakor med nötter och choklad, och systrarna Eisenmans ljuva aprikosrutor med pudersocker. Och något hände, när jag bjöd alla gubbarna därhemma på kopp fika efter annan. De berättade om hur ofta de inte tas om hand på det sättet, hur de blir gnällda på eller blir inslussade bakvägen. Jag insåg där och då att det är dags att ta hand om de kära hantverkarna, och att fika är vägen som leder rätt in i allas våra hjärtan.

Glöm inte att besöka ”Njutmat enligt Mikkan”!

Återigen hälsar vi Thomas från vanligtvis.se välkommen med ett gästinlägg från Göteborg. Vi är alltid glada att få ta del av dina ord och grymma bilder! Glöm inte besöka www.vanligtvis.se och läs om många olika intressanta ämnen.

Kollegerna undertecknad och Mathias lyckades finna ett gemensamt utrymme i sina scheman. Det råkade bli direkt efter de båda vännernas respektive nattpass. Då krävdes ett café med frukost och vi fick tipset om Brogyllen av en tjej i Taxi Göteborgs växel. De är bra till mycket där.

Brogyllen ligger på Västra Hamngatan 2. Det är lagom centralt och lokalerna är spatiösa i alla riktningar. Främst uppåt då du kan sitta i två plan. Namnet Brogyllen är säkert jättegammalt och har garanterat en anrik historia. Det vet jag inget om, men det går en bro över kanalen utanför och caféet har en ljust gyllene atmosfär. Hit kommer inga bohemer i stora skaror för att dricka te och sitta i mörka kuddhörn. Här sitter man med rak rygg och inmundigar i centraleuropeisk inredningsstil.

Som kunder blev vi vänligt bemötta. Det gick inte undan, men det gör inte det när man ska plocka fram nykokt ägg, ost- och skinkmacka, kaffe, vaniljyoghurt med tre hallon och ett glas juice till alla och envar som kommer in på morgonen. Det var i alla fall vad som hamnade på våra brickor efter att vi pekade på en griffeltavla och valde Solskensfrukost. Den kostade 59 kronor och då ingick påtår.

Det ska inte gå undan om man vill känna sig omhändertagen. Däremot kunde man kanske ha valt att låta gästerna hälla upp sitt eget kaffe. När man vill ha påtår står det nämligen gärna två nya omsorgsfullt omhändertagna kunder före i kön igen.

Äggen var för hårdkokta för oss. Torra och lite på gränsen till att börja gnissla mot tänderna. Kaffet var däremot klart godkänt. Juicen var från Brämhult och smakar som Brämhults juicer smakar. Jag valde apelsin och jordgubbar och tyckte det var en trevlig sort. Mackan var en sådan där grov bulle, med saker som fåglar gärna äter, strösslat ovanpå. Mycket saftig och god. Inga överdrifter med smör som man annars lätt kan stöta på i mackberedarbranschen.

Det var gott om plats trots att Brogyllen helt klart är ett populärt ställe. När solen värmer kan man självklart sitta på deras uteservering, men detta var inte intressant en onsdagmorgon i slutet på april. Då kollar man hellre på spårvagnarna genom de stora fönstren.

Det här är kanske inte ett café jag skulle lägga in speciellt i en guidad tur för mina utomsocknes vänner, det sticker inte ut tillräckligt för det. Däremot är det ett självklart toppalternativ när man är i stan och har shoppat sig kaffesugen. Brogyllen kommer att få återbesök.

/Thomas, skribent på vanligtvis.se

Läs lite om Brogyllen här:

• www.brogyllen.se
• http://www.goteborg.com – om Brogyllen
• Brogyllen på vår Cafékarta

Vår vän och gästbloggare Rune är tillbaka – idag med ett cafébesök från Ängelholm. Förutom att han gästbloggar är Rune en av våra flitigaste kommentarskrivare. Fikabloggen tackar Rune för ett välskrivet inlägg och själv önskar jag att Piece of cake låg lite mer åt Malmöhållet till…

Typ av café: Modernt myscafé
Kanelbullestatus: Nej
Hört: Många vill köpa min turkatt men jag säger alltid nej.

Piece of Cake ligger i centrala Ängelholm ett stenkast från Rönne Å. Caféet ligger i Frälsningsarméns gamla hus och har blivit omgjort för att passa bättre som café. Inredningen är inte alls lika polerad som t.ex. Espresso house. Du kommer inte att hitta några trendiga möbler eller fräcka lackbord men det är samtidigt lite att ställets charm. Det finns också lite spännande möbler som t.ex. den hemmasnickrade soffan eller fåtöljerna på den balkong som utgör andravåningen. Väggar och tak är vitlaserade och stället är väldigt ljust och trevligt att fika i. Det är också högt till taket, cirka fem meter till nocken, så det bidrar till att caféet känns rymligt.

Piece of Cake har inget stort utbud av kakor men i stort sett allt som serveras är bakat på plats. Äpplekakan som jag testade vid mitt besök var riktigt god. Annars är sortimentet vad man kan förvänta sig av ett fik. Du har flera sallader, pajer och varma mackor att välja på som förbereds medan du väntar. Småkakor finns det nästan inga av utan tonvikten ligger mer på kakor i tårtbitsformat. Sortimentet varierar något från besök till besök men än så länge har jag inte testat någon kaka som jag inte gillat.

Du kan antingen välja att dricka kaffe som är baserat på någon form av espressodryck eller bryggkaffe. Bryggkaffet var ingen höjdare, som det sällan är när det stått på värmeplatta en hel dag. Latten var däremot klart godkänd. Mjölken skummades lagom varm och brändes inte fast i glaset som det gärna gör när man köper en latte på landsbygden. Det kunde ha varit lite mer tryck i espresson som utgjorde grunden i latten men det är min personliga smak.

Caféet håller normala storstadspriser vilket jag också hade förväntat mig i Ängelholm. En stor latte kostar 32 kr, en bit äpplekaka med vaniljsås kostar 30 kr. Min fika gick alltså loss på 62 kr vilket är långt ifrån det dyraste jag betalat. Eftersom drycken och kakorna håller bra kvalité så känner man sig inte rånad när man betalar för fikan, vilket alltid är lite av ett plus i kanten.

Så om jag ska sammanfatta det positiva så får det bli att lokalerna är ljusa och luftiga, att det som serveras håller bra kvalité och att personalen är trevlig. Det enda negativa jag kan komma på är att utbudet av kakor är lite begränsat. Gillar du caféer som är charmiga och personliga kommer du helt klart gilla Piece of cake.

Hitta till Piece of cake med hjälp av cafékartan!
Läs också om Runes besök på Nya Conditoriet i Örkelljunga!

I Göteborgs Haga är det svårt att bara promenera runt utan att stanna både här och där och lockas av det dignande utbudet. En dag i början av april tog jag med mig min vän och kollega Micke för en spontan test av fikat där.

Vi fastnade för Café Kringlan på Haga Nygata 13 eftersom uteserveringen, motsägelsefullt nog såg så inbjudande ut. Just här kan man faktiskt sitta på båda sidor om gatan eftersom det inte finns någon skyltande verksamhet på andra sidan.

Micke och jag har en norrländsk grundsyn på det här med fika, vi väljer alltså en varsin kopp kannkaffe utan krusiduller. Då får man vad man beställer och eftersom det är större åtgång på de exotiskt namngivna varianterna har kaffet hunnit beska sig en liten aning. Smällar man får ta tycker jag och sitter nöjd med den sortens kaffe jag själv har döpt till ”en svensk”. Det innebär helt enkelt en kopp svart. Micke tycker sig inte ens känna beskan.

Men i Haga regerar de våldsamt extravaganta bakverken. Café Kringlan är inte sämre än andra, möjligen i frontlinjen till och med. Banankakan i disken är oemotståndlig och hamnar på mitt kontoutdrag. Micke väljer en morotskaka som kröns med rejäla mängder riven morot i en dramatisk hög ovanpå. Båda valen är saftiga och väl tilltagna. Det måste ligga massor med bananskal i komposten på baksidan för det ser nästan ut som om de har tappat hela bananförrådet över just min bit. 55 spänn fick jag betala för mitt. Då ingår inte påtår men det finns läskigt många fattiga studenter i omgivningarna så det är ett nödvändigt drag i ett café med begränsat utrymme.

Servicen var som man kan förvänta sig på eftermiddagen här. Damen bakom kassan orkade inte le konstlat men var erfaret behjälplig, och efter att man tilltalat henne något utöver standardkonversationen fick man snabbt ett äkta leende tillbaka. Att servera turister, pretto-bohemer och cityflanörer i timtal är fullt godtagbara skäl för att se aningen oengagerad ut inledningsvis.

Tyvärr var vi tvungna att demonstrativt byta plats efter några minuters fikande. En obetänksam rökare tyckte nämligen att det var helt ok att tända sin cigarett i vindriktningen, utan att fråga om vi uppskattar doften av förkolnande gift när vi vill ha det trevligt. Hon fikade ensam kan tilläggas.

Det är trevligt att sitta här. Karaktären är av den hopplockade stilen. Inne är det trångt och möblerat med gamla omaka möbler, ute är det ett spännande flöde av karaktärer. Att spana på folk med en god vän fungerar alldeles ypperligt här. Det är en hög standard i den här branschen på den här gatan. Har man inte en hög nivå får man hoppas på de som inte får plats på de andra serveringarna. I det här området får man räkna med att ”knö saj” och gillar man inte det har man nog gått lite fel.

Café Kringlan får ett gott betyg med sitt hembakta utbud, sitt läge och sin höga ambition. Vi ska försöka oss dit igen, men det lär ta tid med tanke på alla omgivningens konkurrenter som måste kontrolleras med.

http://www.hagashopping.nu/

/Thomas

Fikabloggen tackar för detta strålande gästinlägg! Den där banangrejen ser ju helt galet god ut… Vi rekommenderar alla att besöka Thomas senaste bloggprojekt på www.vanligtvis.se.

Idag bjuder vi på ett gästinlägg och vi tackar Dennis för hjälpen! Läs och få reda på mer om Fikabloggens första provade café i Karlskrona.

Under tisdagen reste jag och min pappa med buss till Karlskrona där vi bestämde oss att ta en fika på Konditori Tre G. Pappa beställde ett wienerbröd och en biskvi samt kaffe. Själv tog jag en Cocca Cola och en grön marsipanbiskvi som kallades för ”Grodan”. På Konditori Tre G i Karlskrona kunde man välja mellan olika sorters kaffe såsom kaffe latte och espresso. Pappa tog vanligt kaffe men enligt honom var det vanliga kaffet ingen större hit, men fullt drickbart. Wienerbrödet och biskvierna fick högsta betyg, då dom smakade jättegott. Miljön är bra, öppet och luftigt. Mysfaktorn är en 6:a på en 10 gradig skala. Där kommer ialla fall jag att fika igen.

Skrivet av Dennis Enhagen, utsänd att fika!

Hitta hit med hjälp av vår cafékarta!