Typ av café: Klassiskt
Kanelbullestatus: Välsmakande
Hört: De dova ljudet av sorl i rum med heltäckningsmatta

Fikabloggen har besökt en klassiker, en institution i Malmös caféliv. Konditori Hollandia har funnits sedan 1903 och på 50-talet fick det namnet Hollandia, p.g.a. den nya inredningen kom från Holland. Den inredningen finns inte kvar, men atmosfären av ett klassiskt konditori finns kvar.

Den nuvarande inredningen är tung i stilen – mörka möbler, bekväma soffor och ljuddämpande heltäckningsmattor gör att det känns som en exklusiv upplevelse att fika här. Det känns också så i plånboken. Tyvärr har jag gjort av med kvittot från mitt besök, men det är kanske lika bra det. Dyrt var det, men man köper lika mycket en upplevelse som fika när man kommer hit.

Så till själva fikan. Om vi glömmer bort priset, lämnar det ätbara utbudet inget övrigt att önska. Räkmackan är rikligt toppad med handskalade räkor. Tårtorna är i en klass för sig och vackra som konstverk att se på. Min personliga favorit är jordgubbscheesecake. För den chokladtokige rekommenderas tryffeltårtan. Vid detta fikatillfälle slank det

dock ner en jordgubbspannacotta som  inte var så illa den heller. Kaffet var dock inget att hurra över. Det smakar tradigt bryggkaffe som stått på varmhållning alldeles för länge. Synd att man inte satsar på kvalitetskaffe, så hade fikaupplevelsen blivit komplett!

Sammanfattningsvis kan man säga att Hollandia är väl värt ett besök, de höga priserna till trots. Man kan också köpa med sig tårtbitar hem och njuta dem till ett kaffe de förtjänar. Hitta till Hollandia med hjälp av vår cafékarta.

Vi tackar idag en av våra favorit-gästbloggare för ett cafébesök i Munka Ljungby. Rune är vår bästa guide till norra Skånes caféutbud och med tanke på hans erfarenhet av fika så är han en pålitlig vägvisare. Läs och njut!

Typ av kafé: Traditionellt lantkafé, dock moderniserat
Kanelbullestatus: Tillgång finns.
Hört: Kan vi detta nu?

Konditori Centrum ligger i centrala Munka Ljungby och är enligt utsago en av de äldre konditorierna i byn. På senare tid har konditoriet renoverat visa delar bl.a. själva butiken och sittplatserna ut mot huvudgatan. Övriga salar är lämnade orörda och ser nästan ut som matsalarna på ett gästgiveri. Så oavsett om du vill sitta modernt eller kanske föredrar den mer rustika framtoningen så kommer du bli nöjd.

Utbudet är inte det största men man bör nog komma ihåg att Munka Ljungby inte har den största kundkretsen heller. Kafékulturen har inte riktigt slagit igenom i samma utsträckning som i Ängelholm (som ligger 10 km bort) utan många kunder köper kakor och kaffebröd med sig hem i stället. Detta har också präglat utbudet. Vetekransar är klart överrepresenterade men det finns även en del smaskiga kakor. Och kanske viktigast, så fanns det semlor. En semla och kaffe kostade 35 kronor vilket är mycket prisvärt. Kaffet serverades av personalen vid bordet ur porslinskanna och räcker till ungefär 2,5 koppar per man. Personalen var för övrigt trevliga och serviceinriktade. Semlan var god. Grädden var fast och där fanns ett distinkt lager mandelmassa i botten som jag personligen gillar.

Till det övriga sortimentet hör även räkmackor för ungefär 75 kr, köttmackar för runt 50-lappen men även chokladpraliner som kostar runt en tia styck. Det var dock inget jag provade på vid detta besöket.

Prisvärdheten på grundutbudet är under alla omständigheter mycket god. Du får en rejäl fika till en billig peng. Detta är ett stort argument för att besöka konditori Centrum.

Konditoriet har ingen hemsida som jag lyckats hitta men givet storleken på den här lilla byn så är det knappast förvånande. Detta är en typ av konditori som man ofta ser ute på landet. Utbudet är avskalat, det fanns ingen espressomaskin och någon annan kaffesort än Zoegas kan du bara glömma. Men överlag, om jag får generalisera lite, så är befolkningen på landsbygden inte benägen att betala dyra pengar för exklusiva kaffesorter eller många olika sorters kakor utan de här små konditorierna, som Centrum, får helt enkelt fokusera på det som säljer.

Konditoriet ligger cirka tio minuter från E6:an och Ängelholms-avfarten och kan vara ett lämpligt utflyktsmål för alla som tröttnat på bensinmackarnas automatkaffe. Dessutom kan besökaren få uppleva charmen av en sömning småstad som Munka Ljungby.

Att fika på Olof Viktors är något ständigt återkommande i min tillvaro och det är i princip alltid lika trevligt. Faktum är att det nu var ett tag sedan och för någon dag sedan gjorde jag första besöket för 2011. Besöket bjöd på flera intressanta bekantskaper och tillsammans i sällskapet provade vi följande:

En smörgås med kyckling och ceasardressing och en smörgås med leverpastej och bacon. Till det drack vi Pigeonette från Sövde Musteri. Pigeonette är en must bestående av enbart Eldröda druväpple (Pigeon). Äpplets karaktär gör att musten får en delikat bitterhet och smaktoner av mandel. Pigeonetten var extremt god och något jag gärna dricker igen! Får ni chansen så pröva! ”Desserten” bestod av en semla och en chokladmousse med choklad gelé och allt sköljdes ner med kaffe.

För att få veta mer om Olof Viktors så rekommenderar jag våra tidigare inlägg som du finner nedan och du kan även besöka Olof Viktors hemsida – www.olofviktors.se.

Läs om våra tidigare inlägg om Olof Viktors här:

• Hallonmaräng från Olof Viktors
• Haugaard kaffe köpt på Olof Viktors
• Fika på Olof Viktors igen
• Olof Viktors ett återbesök
• Cafébesök: Olof Viktors
• Olof Viktors bjöd på fredagsfika igen

Typ av café: Konditori med bra utbud
Kanelbullestatus: Närvarande men oprövad
Hört: Ni har mycket som lockar här! Ja, det är så vi jobbar.

I desperat behov av en semla så tillfrågades några av lokalbefolkningen om vart man ska bege sig för att äta semla. På inrådan så styrdes stegen mot Gallerian i Västerås där Systrarna Ericssons konditori ligger – www.systrarana.net. Lokalen ligger alltså mitt i en Galleria och detta är både bra och dåligt skulle jag vilja säga. Mysfaktorn är inte jättehög, men jag tycker ändå att de gjort det bästa av situationen.

Semla gick naturligtvis att köpa och förutom den klassiska så fanns det en variant som hette ”vanlijsemla”. Det finurliga med den var att mandelmassan var utbytt mot vaniljkräm. Jag tyckte det lät gott, men bestämde mig för att prova den klassiska varianten. Bullen var väldigt luftig och spröd, smakrik och inte torr vilket jag tyckte mycket om. Grädden och mandelmassan hade de lyckats mycket bra med och den ibland skarpa smaken på mandelmassan existerade inte. En mycket god mandelmassa helt enkelt.

Jag tycker mig se en trend att locket på semlan blir mindre och mindre och ska vara lite snyggt utskuret. Detta är snyggt, men leder till att gräddhögen är stor och resultatet är grädde i hela ansiktet. Nu tänker säkert någon att jag borde äta med sked, men nej… så äter man inte en semla. Totalupplevelsen av semlan hos Systrarna Ericssons konditori var mycket god!

Det övriga utbudet var jättebra! Allt möjligt och omöjligt i en härlig blandning, men tyvärr orkade jag bara prova deras semla.

Läs mer:

• Semla från Söderberg och Sara
• Jakten på Ystads bästa semla
• Var är mandelmassan?
• Semla eller fastlagsbulle?

Typ av café: Coffee House med inslag av mat
Kanelbullestatus: Befintlig
Hört: En konstig dialekt

Chicco de cafè ligger centralt i Västerås på Vasagatan. När jag besökte stället så kunde jag konstatera att medelåldern höjdes rejält och det berodde inte främst på att jag är lastgammal… Miljön på Chicco är enkel och avskalad och vill signalera ”modern”. Det är en stil som oftast tilltalar mig så jag kunde känna mig hemma.

Vid disken blev jag lockad av chokladbullar i monsterstorlek, pajer och annat gott. Valet föll på en äppelpaj med tillhörande vaniljsås. Supergod! Måste erkänna att detta faktiskt var en av de bättre äppelpajerna jag har ätit ute på café. Med tanke på den upplevelsen så gjorde det inte alltför mycket att priset var 30 kr för en bit paj.

Kaffet var jättebra! Jag bestämde mig snabbt för en kaffe latte – stark! Äntligen ett ställe som gör god och smakrik latte och som även lever upp till tillägget stark. Utbudet av kaffe var stort och dessutom fanns det olika sorters kaffe man kunde välja mellan. Jag fick betala 37 kr för min latte och den var värd varenda krona!

Det enda negativa med mitt besök på Chicco var att servicen var långsam. Tjejen som tog beställning och samlade in alla mina pengar var jättetrevlig, men oj vad sakta allt gick. Tur att jag väntade på något gott!

Läs lite mer:

• www.chiccodecafe.se
• Chicco på cafekartan.se

Thomas från bloggen vanligtvis.se är återigen här med ett gästinlägg! Den här gången har han besökt Piren. Vi alltid lika glada och stolta att få ha Thomas med som gästbloggare! Glöm inte besöka Thomas & Camillas blogg www.vanligtvis.se och läs om många olika intressanta ämnen.

Jag och sambon har ett favoritcafé nere vid kajen i Eriksberg, Kvarnpirens konditori & café. Nå, det finns nog mysigare, men det är det fräschaste och närmaste för oss. Dessutom ligger ostindiefararen Götheborg precis utanför, vilket medger en spännande utsikt som byter skepnad under året.

Jag brukar smyga mig in här även om Camilla inte är med – på barnvagnsturerna som jag som pappaledig kan/måste/vill ta med den lille. I dag var sömnen stor i vagnen och jag kunde därför lämna den utanför fönstret under ordentlig uppsyn på bekvämt avstånd. Att ta in honom och dra i kläderna på ett sovande barn är bara dumt om det kan undvikas.

Så här långt in i hamnen kom inte originalet till ostindiefararen, det var alldeles för grunt då det begav sig. Nu, efter stora muddringsarbeten plöjer stora färjor fram här och gör inloppet vardagsdramatiskt i Göteborgstappning. Här far personfärjorna i skytteltrafik mellan Lilla Bommen vid operan och Klippan, där Götheborg en gång lade till i lerbottnen i sin ursprungliga hemmahamn.

Dessa personfärjor hör till lokaltrafiken och som gäst i staden är det bara att sms:a till sig en biljett som håller för en och en halv timme (GV till 72450). Puttra fram och tillbaka tills du är nöjd, och glid sedan in till färjeläget i Eriksberg och ta den korta promenaden till Kvarnpirens konditori & café, som det här fiket alltså heter. Är man här vid rätt tillfällen kan man unna sig en guidad tur på båten. Annars är det fint att promenera längs kajen, kolla den gamla, och ganska enorma bockkranen, eller kanske gå upp på Slottsberget.

Kvarnpirens konditori & cafés insida är som sagt fräsch, och med sin maritima inredning matchar man den vackra båten utanför. Inte utan för alltså. Om man kisar lite kan man låtsas att man sitter i just en ostindiefarare. Den avlånga lokalen påminner med lite fantasi om insidan på ett fartyg, även om jag tror att det var lite av en lyckoträff att det blev så när man valde det maritima stuket. Fönstren känns nästan som stora kanonluckor.

Hela kajen är annars ett relativt nybyggt område där alla som bor där har fina bilar, fina kläder och fina frisyrer. Alla springer också hela tiden – eller går med stavar. Det är ganska charmigt trots det moderna snittet, och även från de där färjorna kan man kisa och ana en dold Hansastad bakom de moderna fasaderna. Mellan husen har man under sommartid gott om välvald blomsterprakt och buskar av olika slag.

Utbudet på Kvarnpirens konditori & café då? Det är inget dramatiskt alls. Lokalen är stor för det lilla sortiment de har bakom glaset. Men det är smakligt, kaffet är inte bränt och det finns en passande glassdisk till sommaren. Barn och vagn får man lätt in på den rena toaletten och nyckeln hänger förstås i en för Götheborg tidstypisk trätalja. Personalen är också välkomnande och trevliga.

Väl värt ett eller flera besök, kanske mycket för att det inte finns så mycket konkurrens på den här sidan Göta älv.

Foto i det här inlägget, Thomas Olausson.

Några länkar:

• Kvarnpirens konditori & café
• Kvarnpirens konditori & café på cafekartan.se
• http://www.soic.se/
• http://klippan.hagmanstorp.com/Ostindiska%20Kompaniet.htm
• www.opera.se
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Eriksberg,_G%C3%B6teborg

Fikabloggen har varit på jakt efter semlor/fastlagsbullar att mumsa på och för inte så länge sedan var det dags för att testa vad Söderberg & Sara Stenugnsbageri har att erbjuda. I ett tidigare inlägg har vi utsett deras kanelbullar till Ystads godaste. Skulle fastlagsbullen hålla samma klass?

Det vi kan konstatera direkt är att fastlagsbullen ser annorlunda ut med sitt lilla lock och ganska rejäla bulle som var riktigt god. Grädden var så där perfekt vispad och lagom söt. Mandelmassan var verkligen ingen massfabrikation som smakade konstgjord, utan den här mandelmassan var klockren. Större bitar mandel i och en mjuk och rund smak. Snabbt kan vi konstatera att varje enskild komponent håller hög klass, men det är något som fattas för att nå enda fram.

Jag tror ingen som köper en fastlagsbulle från Söderberg & Sara i Ystad kommer bli besviken men jag kommer fortsätta jakten på det perfekta exemplaret! Var tycker du att jag ska leta?

Läs mer om fastlagsbullar:

• Jakten på Ystads bästa semla
• Var är mandelmassan?
• Semla eller fastlagsbulle?

Thomas från bloggen vanligtvis.se är en grymt bra bloggare och han har tidigare bidragit med ett par gästinlägg här hos oss. Nu har vi återigen äran att presentera ett gästinlägg om Höstfrukost på Eriksbergsfiket. Vi säger tack och bock till Thomas! Glöm inte besöka www.vanligtvis.se och läs om många olika intressanta ämnen.

För någon månad sedan provade jag att gå runt med min son alldeles på tu man hand. Han i selen och jag med osäker men tyglad panik. Då upptäckte jag ett hörn med ett fik – Eriksbergsfiket.

Medan jag stod där och betraktade synen kom det ut en kille som bara måste vara iranier. Jag tror det var vänligheten själv som ställde sig där på trappen och förklarade sin verksamhet, och mycket riktigt, min fråga om grötfrukost besvarades med ett jakande och jag bestämde mig för att återkomma inom kort.

Nu bor jag fyra och en halv minuts promenad därifrån, så rimliga tillfällen att inta frukost på detta fik är få. Man stannar ju oftast hemma eller fortsätter dit om det är så nära.

För ett par dagar sedan inföll det i alla fall. Kollegan Mathias gick av en rad nattpass och ville ta en fika innan hemresan. Perfekt, lagom tills han var framme med buss 16 på Säterigatan (Danaplatsen för att gå av vid fiket) hade jag nämligen klarat av sonens morgonmatning, tvätt och paketering.

Det var en kanonfin höstdag för att umgås med en god kollega, promenera med barnvagnen (som vi för övrigt köpte av denne kollega med sambo) samt äta frukost på ett fik.

Jag tyckte lite synd om denne trevlige och förmodade iranier, vi var nämligen de enda där. Det var kanske tur i sig, för han verkade inte så rutinerad i sin grötservering. Det vill jag dock påpeka att det inte gjorde något alls. Här snackar vi total uppmärksamhet och service! Dessutom var det hembakta brödet med pålägg fantastiskt gott. Kaffe med påtår och tretår, juice (God Morgon kanske?), ägg med kaviar, havregrynsgröt samt denna goda macka med ost och skinka var faktiskt värt 65 kronor. Den förmodade orutinen gick dessutom inte ut över oss, det blev bara så väldigt många steg för honom i denna lilla, lilla lokal.

Egentligen fanns det ingen plats för barnvagnen inne, men den makades in utan mothugg, om än med bekymrad min. Man måste forcera en besvärlig trapp om man vill ha in den nämligen.

Det här fiket ligger vansinnigt fel. Det är inget man vanligtvis råkar passera när man letar nya fikaställen. Konceptet skulle nog ge mer avkastning på en mer frekventerad plats. Men jag tycker ni ska ta er dit och uppleva denna vänlighet själva. Upplevelsen här var större än på många mer centrala (läs hippa) ställen. Texten ”Vi hälsar er hjärtligt välkomna med ett glatt och personligt bemötande varje gång!” på hemsidan, är för en gångs skull mer än en patetisk reklamfloskel.

När ni sedan har ätit upp kan ni ta en promenad ner till Eriksbergs kajer och kanske titta på Ostindiefararen som ligger där. I nära anslutning till den ligger även Pirens café som jag ämnar återkomma om vid tillfälle.

Hitta till Eriksbergsfiket med hjälp av hitta.se! Du kan också använda dig av vår cafékarta.

Typ av café: modernt
Kanelbullestatus: oprovad
Hört: Otåliga tramp utanför toadörren

Dagens café ligger i Karlskrona. Karlskrona är för mig en typisk sommarstad, även om jag har gjort trevliga besök där kallare årstider också. På sommaren verkar det som om staden lever upp och att man verkligen kan njuta av förmånen att det vackra havet är runt knuten.

Kanalens café, eller Café Gräddhylla som det står på kvittot, ligger precis vid kanalen på väg ut till Marinmuseum. Uteserveringen har därför en skön placering, med lite mysigt skvalpande vatten i bakgrunden. Caféet ger ett nytt intryck och inredningen är enkel och lite kal. Inneserveringen ger mer ett tomt intryck än mysigt och stilrent. Den stora behållningen är nog uteserveringen.

Jag beställer en dubbel espresso för 25:- och en vinbärsmuffins för 15:-. Mitt sällskap tar fyra småkakor till paketpriset 10:-. Kaffet kommer ur en automat men är drickbart i alla fall. Muffinsen verkar hembakt och är riktigt god. Kombinationen vinbär-kardemumma är riktigt lyckad! De fyra småkakorna verkar inte få gommen att slå volter men är ok.

Vi gav oss inte tid att leta efter fikaställe eftersom vi bara var på genomresa i Karlskrona och som en rastplats vid vägen tycker jag att Kanalens café funkar bra. För riktiga långfikor hade jag önskat lite mer mys…

Typ av café: Turistfälla
Kanelbullestatus: Höljd i glömskans skimmer
Hört: Öhh…hembakat?

Fikabloggen har verkligen inte gett dåligt omdöme till många caféer. Detta är ett undantag. Tidigare i ett inlägg nämnde jag en trist caféupplevelse på vägen till Öland. Nämnda upplevelse utspelade sig på Söderports café i Kalmar. Vi kom körande till Kalmar sökandes efter ett fikaställe utan någon som helst förkunskap eller förhandsinformation om Kalmar som stad, d.v.s. ungefär som en genomsnittlig turist på genomresa. Således följde vi skyltningen mot centrum och vid Kalmar slott, som vi tyckte verkade som ett hyfsat turistmål, parkerade vi och fick syn på närbeläget fik.

Inrättningen såg väl inte supercharmig ut, men helt ok. Kanske borde vi blivit varnade av det barliknande innandömet i den annars ganska cafétypiska utemiljön, men siktet var helt inställt på att få kaffesuget tillfredsställt efter många timmar i bil.

Vid disken beställde vi två kakor – en chokladkaka och en jordgubbscheesecake. Det såg väldigt fabriksproducerat ut så jag dristade mig att fråga om något av det som erbjöds inte kom från en frysdisk eller liknande. ”Öhh, hembakt? Nej, det kan jag inte tänka mig, det tror jag inte”, var svaret jag fick. Jaja, det kan ju vara gott ändå, tänkte jag och chansade på chokladkakan. Den var knappt ok. Cheesecaken var som man kunde förvänta sig, d.v.s. tveksam.

Kaffet är en sorglig historia även den. Det kom ur en automat och smakade knappt ens kaffe. Det är upprörande att man kan få servera sånt och kalla det kaffe! För att toppa hela historien så var priserna rent ut sagt hutlösa. Chokladkaka 26 kr, cheesecake 38 (!) kr, ”latte” 24 kr… Barnen gjorde dagens bästa val som tog en glasspinne!

Uppenbarligen hamnade vi i världens turistfälla. Stället var ganska fullt vid vårt besök och det är bara att beklaga. Jag tror att de kanske skulle satsa på att ta bort ordet ”café” ur namnet och satsa helhjärtat på nåt barkoncept istället. Att kalla det här café känns nämligen bara patetiskt.