Cafébesök: Systrarna Ericssons konditori i Västerås

av Jesper den 03 mars 2011

Typ av café: Konditori med bra utbud
Kanelbullestatus: Närvarande men oprövad
Hört: Ni har mycket som lockar här! Ja, det är så vi jobbar.

I desperat behov av en semla så tillfrågades några av lokalbefolkningen om vart man ska bege sig för att äta semla. På inrådan så styrdes stegen mot Gallerian i Västerås där Systrarna Ericssons konditori ligger – www.systrarana.net. Lokalen ligger alltså mitt i en Galleria och detta är både bra och dåligt skulle jag vilja säga. Mysfaktorn är inte jättehög, men jag tycker ändå att de gjort det bästa av situationen.

Semla gick naturligtvis att köpa och förutom den klassiska så fanns det en variant som hette ”vanlijsemla”. Det finurliga med den var att mandelmassan var utbytt mot vaniljkräm. Jag tyckte det lät gott, men bestämde mig för att prova den klassiska varianten. Bullen var väldigt luftig och spröd, smakrik och inte torr vilket jag tyckte mycket om. Grädden och mandelmassan hade de lyckats mycket bra med och den ibland skarpa smaken på mandelmassan existerade inte. En mycket god mandelmassa helt enkelt.

Jag tycker mig se en trend att locket på semlan blir mindre och mindre och ska vara lite snyggt utskuret. Detta är snyggt, men leder till att gräddhögen är stor och resultatet är grädde i hela ansiktet. Nu tänker säkert någon att jag borde äta med sked, men nej… så äter man inte en semla. Totalupplevelsen av semlan hos Systrarna Ericssons konditori var mycket god!

Det övriga utbudet var jättebra! Allt möjligt och omöjligt i en härlig blandning, men tyvärr orkade jag bara prova deras semla.

Läs mer:

{ 3 kommentarer… läs dem nedan eller lägg till en }

lillie mars 3, 2011 kl. 12:57

hmmm kan inte säga att jag någonsin drabbats av ett desperat semmelbehov. Jag gillar vetebullar. Det gör jag. Men… Jag tycker INTE om grädde och jag tycker INTE om mandelmassa. Hmmm. Det finns i min barndomsstad en minisemla som görs för diabetiker. Den är stor/liten som en kanelbulle ungefär och istället för mandelmassa har den äppelmos med en dutt av kanel i sig. Om man är snabb och känd av ägaren kan man få den gjord på direkten, utan grädde. Annars får man skeda bort otyget och ge det till sin åldrande fader, som behöver mer grädde i livet…

Finns det inget konditori som kan baka släta vetebullar längre förresten? Hmmm. Min dag är i alla fall räddad – jag har brysselkex från lokala konditoriet. nomnomnom. Och det finns nog ett par finska pinnar kvar i frysen. Hoppas jag.

Rune mars 5, 2011 kl. 11:07

Jag håller med Jesper att semlor ska ätas utan bestick. Detta trots att man som skäggprydd person ofta brukar ha upp 25% av grädden kvar i skägget. Locket blir då ett ovärdeligt hjälpmedel för att få ner grädden till en arbetsbar höjd. Men att äta semla med bestick blir så fel på ngt. sätt.

Själv kan jag också drabbas av semla-abstinens, något som är helt naturligt. Min ”favoritlangare” av semlor har jag inte besökt på ett tag men jag ska göra det och återkomma med besked om de fortfarande står sig.

Jesper mars 7, 2011 kl. 16:32

Lillie: Smaken är som tur olika och med tanke på att du inte gillar grädde och mandelmassa så är det inte förvånande att du inte drabbats av desperat behov av en semla… :-) Brysselkex är en favorit faktiskt. Nu blev jag sugen på det…

Rune: Inte bra att vara utan för länge… Idag var det Olof Viktors som langade till mig. Gott! Grädden sitter dock fortfarande i skägget, men det är smällar man får ta.

Lämna en kommentar

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: