I Göteborgs Haga är det svårt att bara promenera runt utan att stanna både här och där och lockas av det dignande utbudet. En dag i början av april tog jag med mig min vän och kollega Micke för en spontan test av fikat där.
Vi fastnade för Café Kringlan på Haga Nygata 13 eftersom uteserveringen, motsägelsefullt nog såg så inbjudande ut. Just här kan man faktiskt sitta på båda sidor om gatan eftersom det inte finns någon skyltande verksamhet på andra sidan.
Micke och jag har en norrländsk grundsyn på det här med fika, vi väljer alltså en varsin kopp kannkaffe utan krusiduller. Då får man vad man beställer och eftersom det är större åtgång på de exotiskt namngivna varianterna har kaffet hunnit beska sig en liten aning. Smällar man får ta tycker jag och sitter nöjd med den sortens kaffe jag själv har döpt till ”en svensk”. Det innebär helt enkelt en kopp svart. Micke tycker sig inte ens känna beskan.
Men i Haga regerar de våldsamt extravaganta bakverken. Café Kringlan är inte sämre än andra, möjligen i frontlinjen till och med. Banankakan i disken är oemotståndlig och hamnar på mitt kontoutdrag. Micke väljer en morotskaka som kröns med rejäla mängder riven morot i en dramatisk hög ovanpå. Båda valen är saftiga och väl tilltagna. Det måste ligga massor med bananskal i komposten på baksidan för det ser nästan ut som om de har tappat hela bananförrådet över just min bit. 55 spänn fick jag betala för mitt. Då ingår inte påtår men det finns läskigt många fattiga studenter i omgivningarna så det är ett nödvändigt drag i ett café med begränsat utrymme.
Servicen var som man kan förvänta sig på eftermiddagen här. Damen bakom kassan orkade inte le konstlat men var erfaret behjälplig, och efter att man tilltalat henne något utöver standardkonversationen fick man snabbt ett äkta leende tillbaka. Att servera turister, pretto-bohemer och cityflanörer i timtal är fullt godtagbara skäl för att se aningen oengagerad ut inledningsvis.
Tyvärr var vi tvungna att demonstrativt byta plats efter några minuters fikande. En obetänksam rökare tyckte nämligen att det var helt ok att tända sin cigarett i vindriktningen, utan att fråga om vi uppskattar doften av förkolnande gift när vi vill ha det trevligt. Hon fikade ensam kan tilläggas.
Det är trevligt att sitta här. Karaktären är av den hopplockade stilen. Inne är det trångt och möblerat med gamla omaka möbler, ute är det ett spännande flöde av karaktärer. Att spana på folk med en god vän fungerar alldeles ypperligt här. Det är en hög standard i den här branschen på den här gatan. Har man inte en hög nivå får man hoppas på de som inte får plats på de andra serveringarna. I det här området får man räkna med att ”knö saj” och gillar man inte det har man nog gått lite fel.
Café Kringlan får ett gott betyg med sitt hembakta utbud, sitt läge och sin höga ambition. Vi ska försöka oss dit igen, men det lär ta tid med tanke på alla omgivningens konkurrenter som måste kontrolleras med.
/Thomas
Fikabloggen tackar för detta strålande gästinlägg! Den där banangrejen ser ju helt galet god ut… 
Vi rekommenderar alla att besöka Thomas senaste bloggprojekt på www.vanligtvis.se.
{ 2 kommentarer… läs dem nedan eller lägg till en }
Vi tackar för äran att vara med. Vi får sammanstråla analogt någon gång och samverka på något café i verkligheten. Banankakan var galet god. Jag fick desutom hjälpa Micke med morotskakan eftersom vi hade laddat med en fantstisk hamburgare på Andra Långgatan innan.
Analoga möten välkomnas alltid!
{ 2 trackbacks }